Fragancia
Evert Taube
I Cubas natt en röst från din estancia
och doft av rosor som är din arom
sveper hit ner och talar o Fragancia
talar ditt och kärlekens idiom
Hela mitt jag är uppfyllt av din ensamhet
fast du är borta äger jag dig här
här i min själ, mitt innersta din härlighet
blommar och doftar för mig var du är
Glömsk av mig själv jag fylls av dig till brädden
fastän du gömmer dig och inte blir mig när
Himmel! Du kom ändå till blomsterbädden!
Månen går ned... Gitarren tystnar här.
